Självmord

Igår tittde jag på DrPhil, det handlade om människor som fallit offer för olika saker och behövde hjälp för att gå vidare. 
Det som jag tog till mig mest var en kvinna som försökt ta livet av sig och ville ta sitt liv. Hon sa att det var för barnens bästa och för barnbarnen för att "dom skulle slippa undra varför mormor var ledsen alltid" !
Hon påstod också att barnen skulle komma över att hon tog sitt liv med tiden. DET GÖR MAN INTE. jag vet inte hur många gånger jag önskat att Kristina tog till sig den hjälpen hon fick,önskar att hon fortfarande var i liv. Jag grät som en dåre när jag såg detta programmet, för denna kvinnan hade så fel i allt hon tänkte när det gällde hennes självmordstankar!

Man kommer aldrig över att någon tar livet av sig,man lär sig leva med det ja, men man kommer inte över det.
jag kan titta på mina låssas brödrar och tänka på hur skulle dom varit som människor om Kristina in tog sitt liv? 
Så stora ärr dessa människor har i sig efter vad deras mamma gjorde mot dom! För i min mening så svek hon dom på det värsta sättet man kan göra som förälder. Hon kanske tyckte hon gjorde det bästa för dom,men det var bara vad hon inatal sig för att må bättre med sig självoch sitt val. För det är inte bättre att en mamma eller pappa tar sitt liv!!!

Ärren kommer alltid finnas i deras hjärta och dom kommer alltid undra varför? vad kunde jag gjort för att hindra detta?
Många frågor och tankar far genom mitt huvud när jag tänker på sånt här. Jag kan fortfarande se Emil framför mig när han står helt still och blek och säger "mamma har tagit livet av sig". Det är de värsta jag någonsin varit med om.
många saker efter detta är som en dimma för mig,men just det tillfället,kommer alltid finnas fast i mitt minne.


Jag hoppas att kvinnan hos DrPhil verkligen tog imot den hjälp hon fick, och att han känner att hon har något att leva för. 
En sak som hon sa till DrPhil varje gång han frågade om hon var villig att ta imot hjälpen som han hade till henne var: "bara jag inte blir inlåst". 
Det var det viktigaste för henne just då,att hon inte skulle bli inlåst på ett behandlingshem, inte att hon skulle få träffa sin familj,inte att hon skulle få livslusten tillbaka eller något,utan bara att hon inte skulle bli inlåst.

Jag önskar att alla människor som känner att dom vill ta sitt liv,att dom fick chansen att få den hjälp dom verkligen behöver. För det är inte dom själva som blir lidande av att dom tar sitt liv, det är alla dessa människor runt om. Dom som aldrig kommer komma över detta,som har detta spökande i deras huvuden alltid. 
Det kan komma upp när som under dagen - tanken på den personen som berövade dom på en bit av deras hjärta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0