Littleblue

Men det jobbiga med drömmandet är att jag inte vill ha barn, inte bara att jag inte vill föda utan hellre adoptera, utan jag vill inte ha barn. Just nu är iaf mina känslor så. Jag kan inte se mig själv som mamma. 

Jag kan dock planera en framtid med djur, just nu är jag inte redo för en hund, men jag vill jätte gärna ha en och funderar,söker om raser, planerar hur den ska uppfostras osv. Men barn nope, jag skulle dock inte ha några problem om framtida pojkvännen har barn sen innan. Det ser jag inte som något jobbigt eller så, men jag vill inte. Förlåt jag tjatar jag vet, men det är så få som förstår de här med att inte vilja ha barn. Min mamma förstår, hon har ju barn men hon kan förstå. Det är ett val alla ska få lov att välja helt själv. 

Jag ÄLSKAR dock barn ! Mina vänners barn,min brors son, ja jag hjälper gärna barn också om jag kan göra det. Det är verkligen en gåva, en otrolig gåva som inte alla kan få naturligt. 

Som jag skrev innan är många i omgivningen gravida eller nyss fått barn. Iiih jag blir så glad när jag ser dessa runda magar och tårar kommer ofta när jag hört bebben kommit ut :) Sån är jag, glädjs med tårar för andras lycka. 

Här har ni en mega söt mamma med sin finfina mage . Tycker Alexandra är så sjukt vacker som gravid, fler efter denna? hihi

Magen och känslan att ha någon levande inom sig är väl det som jag kan vara avundsjuk på, för även om jag inte har egna barn så förstår jag ju att den känslan är obeskrivlig! ♥

Vad tycker ni om mig och andra som väljer att inte ha barn ? Är det för er konstigt? Kan ni förstå till en viss del? Någon som är som mig kanske tom?